Här kommer ett nedskrivet minne från mina år när jag arbetade med gatubarn på Filippinerna. Om två små pojkar med stora hjärtan <3
Jag ser honom inte först, den lilla pojken som ligger på sängen. Han sover.
Andningen är tung.
Jag har inte sett honom förut, det är min första dag här.
Det är så varmt i rummet och han hostar.
Han vaknar till och vi tittar på varandra. Jag försöker prata, berätta vad jag heter.
Han är varm, har hög feber, och trots att han aldrig sett mig förut tar han min hand, tittar på mig med trötta ögon och somnar åter.
De andra barnen leker, jag hör deras röster. De spelar ”Jack Stone” på stengolvet i rummet intill.
Nonoy, ett av barnen som jag träffat tidigare samma morgon berättar senare att pojken heter Machmat och är hans bästa vän. De är lika gamla, 7 år.
Nonoy berättar också att Machmat har legat sjuk i många dagar och att han inte blir bättre.
Vi går in till honom tillsammans, Nonoy och jag.
Nonoy sätter sig på sängkanten och smeker Machmats kind.
Nu har han vaknat och har en hemsk hosta, men han ler svagt när han ser oss.
Han gör ett försök att sätta sig upp, men orkar inte.
Nonoy hjälper honom.
Tillsammans sitter de nu på den grön-randiga bastmatta som ligger på sängen.
Nonoy, som har hämtat vatten åt Machmat hjälper honom att dricka.
Machmat gråter tyst, kanske är det febern.
Det är förmiddag och solen är het. Trots tyget som hänger i fönstret tar sig solen och värmen in.
Febern har gjort Machmats tröja blöt av svett och Nonoy som också har märkt det tar försiktigt av den och ger honom sin egna torra tröja.
Utanför hörs ljudet av en motor, en jeepney åker förbi. Tyget i fönstret fladdrar till och det fläktar, men det är också den enda gången. Luften står stilla.
Machmat är trött av alla ansträngningar och behöver vila. Nonoy lägger sig bredvid och väntar på att vännen ska somna.
Han möter min blick och ler.
Snart hör vi att Machmats gråtande sakta avtar och han har somnat.
Jag berömmer Nonoy, säger att jag tycker att han är duktig som tar hand om sin vän på det sättet.
Nonoy bara ler sitt leende. Sedan sätter han sig försiktigt upp ur sängen.
Innan vi går ut till de andra barnen vill Nonoy tvätta Machmats feberblöta tröja, den han tidigare hjälpt honom att byta, så vi går tillsammans ut på gården med en hink vatten och bredvid det stora mangoträdet tvättar vi tröjan som Nonoy sedan omsorgsfullt hänger upp för att torka i solen…